Information om Briard            




BRIARD
en av Europas äldsta raser

Briarden, eller med dess franska namn "chien berger de Brie",
är en fransk vall- och vakthund vars historia kan spåras tillbaka till 700-talet.
Den finns avbildad på gobelänger från Karl den Stores tid och man känner också till
att Napoleon hade briarder med sig som vakthundar i Egypten.
Rasen har sedan mycket lång tid tillbaka använts som vallare
och försvarare av får- och boskapshjordar i Frankrike.
Genom sin storlek och styrka var den väl rustad att ta upp kampen
med såväl vargar som andra inkräktare - även tvåbenta.
Till utbredd nytta kom den efter franska revolutionen på 1700-talet,
då de grevliga domänerna delades upp i små oinhägnade jordstycken.
Briarden har nämligen en mycket utvecklad revirinstinkt och förmåga att hålla sin hjord samlad.
Denna instinkt, som fortfarande finns kvar, gör briarden till en följsam "stanna-hemma-hund"
utan intresse att springa hemifrån.

Under första och andra världskrigen användes briarden av den franska arme'n
som ammunitionsbärare och i Röda Kors-tjänst.
Med hjälp av sin utomordentliga hörsel och sin goda näsa spårade den lätt
upp sårade soldater och visade sjukvårdare till dem.
Det har sagts, att varje sårad som påträffades av en briard fick hjälp.

Det finns givetvis många legender om denna urgamla ras.
För att belysa briardens mod, lojalitet och intelligens berättas:
På 1300-talet i en liten fransk by vid namn Montidier blev greve de Montidiers son mördad.
Hans hund tog till sin uppgift att spåra upp och förfölja sin husses baneman, en man vid namn Macair.
Mannen hittades, men innan han blev dömd för sitt brott, befallde konungen
att en duell skulle utkämpas mellan mannen och hunden.
Hunden, vars beskrivning i allt stämde med en briard, avgick som segrare.
Mannen gav upp, erkände sitt brott och blev halshuggen.
Denna händelse utspelades på ön Notre Dame år 1371.
Till minne av hundens hjältedåd skänktes en sköld till kyrkan i Montidier,
föreställande huvudet av en briard, och den placerades i kyrktornet.
Tyvärr bombades kyrkan under första världskriget och skölden förstördes.
Hunden blev emellertid känd som Aubryhunden (chien d'Aubry)
och man kan lätt förstå hur detta namn sedermera förändrades till "chien berger de Brie".

Under de båda världskrigen blev briarderna mycket älskade och uppskattade av soldaterna.

En del av hundarna omkom under krigen,
andra följde med krigsveteraner till olika delar av världen, när kriget var över.
Av den anledningen har många briarder kommit till USA
och där utvecklats till en mycket populär och uppskattad ras.
Den första briarden registrerades där 1922
och bara några år senare bildades The Briard Club of America.
Till England kom de första 1968, men till Sverige anlände de redan ett par år tidigare.
Nu finns briarden i hela Norden.
Från 1964 till Mars 1995 har ca 1900 briarder registrerats.



Kortfattad rasbeskrivning

Helhetsintryck:... Briarden är en rustik hund, rörlig, kraftfull och välproportionerlig.
Pigg, vaken och orädd

Huvud:... Kraftig, ganska långt med välvd skalle.
Skallens längd något längre än bredden.
Pannan lätt rundad med markerat stop.
Nospartiet ej smalt eller spetsigt, snarare fyrkantigt än runt.
Nospartiets längd skall vara lika med skallens längd.
Tryffeln alltid svart.

Ögon:... Horisontella, väl öppnade, ganska stora och rundade med lugnt och intelligent uttryck.

Öron:... Högt ansatta och bäras hängande men inte tätt intill kinderna.
Längden ungefär halva skallens längd.
Vid lystring skall öronen lyftas lätt och hänga framåt
(enligt orginalstandarden kuperade)

Bett:... Saxbett med jämna, kraftiga, vita tänder.

Hals:... Kraftig och muskulös.
Nacken är lätt välvd och övergår elegant i ett väl lagt skulderparti.

Bål:... Bröstkorgen skall vara bred, djup och välutvecklad.
Buklinjen lätt uppdragen.
Ryggen skall vara rak med svagt sluttande kors.
Kroppen skall vara en aning längre än mankhöjden.

Ben:... Absolut raka, muskulösa och kraftig benstomme.
Hasen får inte vara för lågt ansatt och
ska vara vinklad så att mellanfoten närmast står i en lodrät ställning mot underlaget.
Dubbla sporrar på bakbenen.

Tassar:... Kraftiga, rundade (ett mellanting av katt- och hartass),
väl slutna tår, hårda trampdynor och svarta klor.

Svans:... Skall bäras lågt och vara försedd med riktig plym.
Svansspetsen skall vara formad som en krok och nå ner till hälbenet.

Rörelser:... Lätta, ytterst smidiga, kraftiga, jämna, vägvinnande
som tillåter snabba vändningar och med ett mycket kraftigt påskjut.

Hårrem:... Pälsen skall vara långhårig, lätt vågig och torr (som gethår)

Färg:... Alla helt enhetliga färger utom vita är tillåtna.
Mörka färger föredras.

Mankhöjd:... Hanhund 62-68 cm, tik 56-64 cm

Fel:... Spetsig nos, små ögon, mandelformade eller ljusa ögon.
Alltför rakt eller sluttande kors.
Mycket kort svans eller svans buren över ryggen.
Vita klor.

Grava fel:... Vit bringfläck.

Diskvalificerande fel:... Storlek under minimimåttet.
Ögon av olika färg eller med vit iris (glosögon).
Ljus tryffel.
Ofullständig eller kuperad svans.
Kort hår på huvud eller ben.
Avsaknad av dubbelsporre.
Lockig päls.
Vita hår på tassarna.



Kortfattat om briardens utseende:

Kraftig, rustik och rörlig hund, ca 62-68 cm i mankhöjd för hanhund, 56-64 för tik.
Minimimåtten får inte understigas, maximimåtten får överstigas med 2 1/2 cm.
Huvudet skall vara kraftigt med markerad pannavsats, försett med hår som bildar
skägg, mustasch och ögonbryn, som lätt skuggar ögonen.
Kraftig fyrkantig nos, nosspetsen alltid svart. Saxbett.
Ögonen skall vara stora, mörka och runda med ett lugnt intelligent uttryck.
Öronen högt ansatta, medelstora hängande och skall stå ut något från huvudet.
Kraftig muskulös nacke, rak rygg, något sluttande kors,
lång väl behårad svans med uppåtböjd svanstipp.
Raka framben och välvinklade bakben med ej för låg has.
Tassarna skall vara kraftiga med samlade tår, alltid svarta klor.
Pälsen skall vara lång (minst 7 cm) obetydligt vågig och torr (som gethår).
Alla enhetliga färger är tillåtna utom vitt.
Mörka nyanser föredras (inom varje färg).
De vanligaste färgerna är svart och fawn (viltfärg)
men det förekommer många nyanser från grått till skiffer.

Lite allmänt:... ganska livlig som valp. Lugn inomhus, nyfiken och alert utomhus.
Lättlärd, men mognar ganska långsamt.
Vaksam men inte skällig.
Mycket lojal och älsklig mot sin familj,
underbar mot barn om de har fått lära sig leka med dem som valp.
Ibland något reserverad mot främmande människor (vaktinstinkten).
Pälsen är lättskött om hunden får en ordentlig genomborstning i veckan.

Text sammanställd av Barbro Finkelstein
Med copyright © Svenska Briardklubben